Juridiktips.se

Rättsprocessen

När ett brottsoffer polisanmäler ett brott startar en rättsprocess.
Brottsoffret blir målsägande. Rättskedjan ser ut så här: * polisanmälan * förundersökning * åtal * huvudförhandling (rättegång) * dom * straff * skadestånd Det är inte alltid polisen utreder ett ärende. Och även om ärendet utreds så är det inte alltid man hittar någon brottsmisstänkt och åtal väcks. Det är inte heller alltid åtalet leder till rättegång. Om det blir rättegång är det inte alltid den misstänkte bedöms skyldig och får något straff och det är inte heller säkert att det blir fråga om skadestånd.

Förundersökning

När polis eller åklagare har beslutat att inleda förundersökning är det oftast åklagaren som ger direktiv till polisen om vad som ska göras. Polisen får då i uppgift att utreda om ett brott har skett och i så fall vilket brott som har skett.

Under förundersökningen förhör polisen den misstänkte och målsäganden. Om vittnen finns förhörs de också. Polis och åklagare kan begära ett rättsintyg vilket innebär att en läkare undersöker målsäganden och sedan ger ett skriftligt medicinskt utlåtande om skadorna. Läkaren uttalar sig i rättsintyget om skadornas omfattning och om hur de kan ha uppkommit, hur allvarliga de är samt om det finns risk för men.

När förundersökningen är avslutad sammanställs alla uppgifter i ett förundersökningsprotokoll som ges till åklagaren.

Åklagaren beslutar utifrån detta protokoll om åtal ska väckas.

Polis eller åklagare ska i så fall också fråga om målsägande har något skadeståndsanspråk. Åklagaren ska arbeta utifrån objektivitetsprincipen. Det innebär att åklagaren ska ta hänsyn till omständigheter som talar både för och emot den misstänktes skuld. Åklagaren kan också komma fram till att förundersökningen ska läggas ned eftersom man kanske saknar spaningsuppslag eller en misstänkt.

Åklagaren beslutar alltså om åtal ska väckas eller om fallet ska läggas ned.
Åtal läggs kanske ned på grund av brist på bevis eller med tanke på gärningsmannens låga ålder eller någon annan omständighet. Om åtal väcks innebär det att det blir en rättegång i tingsrätten. Pågående förundersökning är sekretessbelagd för alla parter, även målsägande.
Först när undersökningen är avslutad har målsägande rätt till en kopia.

Beslut om att inte väcka åtal kan omprövas, till exempel om nya omständigheter kommer fram, nya bevis eller nya vittnen träder fram. Man har även rätt att begära överprövning av beslut om att lägga ned en förundersökning eller att inte väcka åtal.
Målsägande har rätt till ersättning för utgifter i samband med förundersökningen. Det kan vara fråga om utgifter som till exempel resor eller förlorad arbetsinkomst.
Polisen har skyldighet att informera om möjlighet att få sådan ersättning. Målsägande måste själv begära ersättning inom två veckor från förhörstillfället.
Den som har språksvårigheter eller allvarlig hörsel- eller talskada har rätt till gratis biträde av tolk.

Åtal

Åklagaren kan anse att bevisen inte räcker till för att styrka att ett brott begåtts och välja att inte väcka åtal men om åtal väcks sänder åklagaren in en stämningsansökan till tingsrätten och i den beskrivs kortfattat den händelse som anses utgöra brott och också vilket eller vilka brott som den misstänkte gjort sig skyldig till.
I stämningsansökan nämner åklagaren vilka bevis som åberopas. Bevisen kan vara vittnesförhör, rättsintyg eller annan teknisk bevisning som hjälper till att styrka åtalet. Målsägande får också information om att åtal har väckts och att det kommer att bli en rättegång.

Det är bättre att lägga ned en förundersökning än att väcka åtal med svaga bevis som kanske leder till att en skyldig person frikänns helt. Om åtal inte väcks kvarstår möjligheten att väcka åtal den dag det finns nya bevis som är tillräckliga för att det ska finnas en rimlig tro om att åtal leder till fällande dom.

I vissa fall kan målsäganden tycka att bevisen är tillräckliga även om åklagaren inte tycker det. Målsägande kanske anser att åklagaren borde väcka åtal på de grunder som finns. Målsäganden kan då begära att åklagaren omprövar sitt beslut. Om så inte sker kan målsäganden begära att beslutet överprövas av en annan åklagare. En överprövning kan leda till att den åklagare som granskar ärendet på nytt kommer fram till att åtal ska väckas på det underlag som finns.

Rättegång

Om åtal väcks blir det rättegång. Åklagaren kallar målsägande till huvudförhandlingen i tingsrätten.
Målsäganden är skyldig att delta vid huvudförhandlingen om han eller hon får en kallelse till förhör.
I tingsrätten leds huvudförhandlingen av en lagfaren domare, dessutom finns där en notarie samt tre nämndemän som är valda av kommunfullmäktige.
I rättssalen träffar målsägande också åklagaren, gärningsmannen, som här kallas tilltalad, och dennes försvarare. Kanske har vittnen till brottet också kallats.
Vid huvudförhandlingen går man igenom hela målet. Åklagaren redogör först för hur han eller hon anser att brottet har gått till (sakframställan). Vanligtvis förhörs sedan målsägande.
Om målsägande önskar kan den tilltalade vistas i ett annat rum under förhöret.
Den tilltalade har dock alltid rätt att lyssna på förhöret.
Om målsägande är rädd för en åhörare kan rätten på samma sätt besluta att denna person går ut ur rättssalen.
I vissa mål kan det beslutas om ”stängda dörrar”, vilket innebär att vissa uppgifter är sekretessbelagda eller till skada för den det berör och inga åhörare får då vistas i salen.
Har målsägande ett skadeståndsanspråk att ställa tas det upp av målsägandebiträdet om sådant finns, eller av åklagaren.

Dom

Dom meddelas efter överläggning mellan domare och nämndemän.
I domen framgår om den misstänkte frias eller fälls och vad för straff denne isåfall får och om brottsoffret får skadestånd.

Domen kan överklagas inom 3 veckor. Sedan blir domen offentlig och ska verkställas.
Det finns en rad olika straff eller påföljder som det kallas för inom juridiken. Det kan vara allt från ett bötesstraff till ett långvarigt frihetsberövande.

Straff

Naturligtvis beror påföljden på vilket brott den dömde gjort sig skyldig till och rätten bedömer också straffvärdet på ett brott.
Straffvärdet ökar ju grövre eller råare ett brott anses vara och försvårande omständigheter ökar också straffvärdet för ett brott. När påföljden bestäms sker även en bedömning utifrån den dömdes situation och eventuellt tidigare brottslighet och också återfallande i likartad brottslighet. De påföljder som finns är böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, sluten ungdomsvård och överlämnande till särskild vård.
Ett straff kan även kombineras med samhällstjänst och kontraktsvård.
Målsägande har rätt att få veta var den misstänkte är under strafftiden och har rätt att få skydd om det behövs.

Skadestånd eller brottskadeersättning

Skadestånd eller brottskadeersättning är ekonomisk kompensation som utsatta för brott kan ha rätt till.
Skadestånd är den ekonomiska kompensation målsägande kan få enligt skadeståndslagen av en gärningsman vid fällande dom.
Brottsskadeersättning är den ekonomiska kompensation brottsoffer kan få enligt brottsskadelagen från staten via Brottsoffermyndigheten.
När domen vunnit laga kraft kan gärningsmannen betala skadeståndet spontant.
Annars sänds domen till Kronofogdemyndigheten som, om brottsoffret begär det, driver in skadeståndet. Ofta saknar dock gärningsmannen tillgångar. Gärningsmannens skuld kvarstår hos Kronofogdemyndigheten - om inte försärkingsbolaget betalar skadeståndet eller Brottsoffermyndigheten betalar ersättning. Brottsoffret måste årligen förnya sin ansökan hos kronofogden.
Brottsoffret ska kontrollera om det finns en försäkring som täcker skadan.
Försäkringbolaget gör en egen bedömning och beaktar bland annat brottsoffrets riskbeteende.
Ibland betalar man bara ut delar av de krav brottsoffret har. Helst ska brottsoffret redan vid polisanmälan anmäla skadan till sitt försäkringsbolag. Ofta måste brottsoffret stå för en viss självrisk.
Har brottet skett på arbetstid och arbetsgivaren har en gruppförsäkran via AFA kan denna falla ut.

Upp till två år efter brottet eller det att polisutredning lagst ned eller dom fallit kan brottsoffret ansöka om brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten.
Man kan söka både för bestående personskada, sveda och värk, ekonomisk förlust, t.ex. sjukvärdskostnader eller inkomstförlust, eller kränkningsersättning.
Exempel på brott som kan ge kränkningsersättning är kvinnofridsbrott, sexuella brott, misshandel eller olaga hot.

I vissa fall kan man söka ersättning även om åtal lagts ned eller gärningsmannen friats. Brottsoffermyndigheten betalar inte alltid ut det belopp som tingsrätten dömt ut, utan gör en egen bedömning enligt brottsskadelagen. En statlig självrisk dras normalt av beloppet.
Brottsoffermyndighetens beslut kan inte överklagas i högre instans, men en omprövning kan begäras av Brottsoffermyndighetens nämnd.

Ersättningsnivåer: Skadestånd för personskada sätts efter de nivåer som anges i Trafikskadenämndens ersättningstabeller för olika typer av skador och krav.
Brottsoffermyndighetens referatsamling ger ofta vägledning för tingsrätterna vad gäller kränkningsersättning.
Försäkringsbolagen kan ge summaersättning med vissa schablonbelopp beroende på polisens brottsrubricering.
Din lokala brottsofferjour kan ofta hjälpa dig att besvara frågor om vilka anspråk du kan ställa.
Har du ett målsägandebiträde (det bör du begära redan så tidigt som möjligt under polisens förundersökning) kan denne hjälpa dig att fastställa ett rimligt belopp att göra anspråk på.

Ibland kan det också krävas att man skaffar hjälp av jurist på egen hand. En jurist har studerat rättsvetenskap som är det vetenskapliga studiet av juridik. Den som har läst ett juristprogram har läst mer process och straffrätt. För att exempelvis kunna arbeta som domare, åklagare eller advokat krävs att man erhållit juristexamen (tidigare juris kandidat (jur.kand.). Juristexamen ger behörighet till samtliga juristyrken i Sverige.